torsdag 4 augusti 2011

Amazon - Posten: 1-0

Jag måste säga att Posten alltid har haft mitt förtroende. Som barn kunde man alltid lita på att trygga posten skulle leverera ens beställningar från Hobbexkatalogen eller de där känsliga breven till ens brevvänner. Naturligtvis har det senaste decenniets härjande à la Klarakvarteren på sextiotalet lett till att ens förtroende har fått sig en och annan törn. Man har tvingats stå och köa i evigheter på den lokala tobaksaffären eller blivit tvungen att förklara för en som sålt tipskuponger i hela sitt liv. Men på det stora hela har man alltid kunna veta att gamla hederliga posten de kan man lita på. När jag en gång skickade ett brev utan frimärke på fick jag hem en räkning på den tidens porto, 5 kronor, plus 5:50 i expeditionsavgift. Jag ringde upp Posten som svarade direkt (jag skojar inte, ingen telefonkö!) och frågade vad som hände med mitt brev om jag inte betalade. "Ja, det kommer ju fram i alla fall förstås" sa den ärlige posttjänstemannen.

Nu när man sköter de flesta av sina inköp på nätet hos skumma multinationella företag som suger ut författare och tvingar bokförlag i konkurs så känns det ändå skönt att det är gamla Posten som ser till att breven kommer fram till min brevlåda. Jag beställde en bok på nätet hos sagda multinationella företag som lovade leverera den precis två dagar innan jag åkte på semester, men boken kom inte. Nåja, det är nog det multinationella företag som har strulat tänkte jag. Det vet man ju hur multinationella företag är. Väl hemma från semestern hade jag fått inte bara en avi från Posten utan två. Sen en månad tillbaka är det inte min lokala tobakshandlare som hanterar Posten utan det har bollats över till Ica som ligger i lokalen bredvid den där Posten brukade ligga. Den nyligen till Postbiträde tränade Ica-tjänstemannen tittade länge på min avi med en fullständigt nollställd blick. Vred och vände på den, fram och tillbaka. Det såg ut som om han hade en streckkodsläsare i sina djupa pannveck som han försökte passa in streckkoden för. Sen sade han med ett förbryllat tonlägen "Jamen den här ligger ju inte kvar!". Jag förstod ingenting. "Ja , vi behåller bara paket i två veckor, sedan skickas de tillbaka" förtydligade han med ett pedagogiskt tonläge. Men jag har ju varit bortrest, försökte jag, vilket ganska många är i juli. Och skickat tillbaka vart då? Till USA? Jag fick inga fler svar.

När jag kom hem och letade upp Postens nuvarande telefonnummer som var gömt längst ner på femte sidan av de sätt som Posten vill bli kontaktad på i fallande prioritetsordning, var det till min förvåning bara 18 samtal före. Den posttjänsteman jag fick tala med använde ungefär samma förklaringsmodell som den på Ica, men nu hade jag hunnit komma på lite fler frågor att ställa
- Hur kommer det sig att man bara behåller brev i två veckor mitt i industrisemestern? Är inte det något lite?
- Ja, det kan man ju tycka, men det är inte jag som har bestämt reglerna.
- Hur kommer det sig att ni inte gör ett seriöst försök att kontakta mig?
- Vi har ju inga kontaktuppgifter förutom din adress!
- Jag står i telefonkatalogen...
- Ja, det är klart, men våra posttjänstemän har inte tid att slå upp alla i telefonkatalogen.
- Det här var ju ett paket som jag har betalat för som ni nu har skickat tillbaka till en annan kontinent. Det ser jag ju förmodligen aldrig till igen. Hur ser ni på ansvarsfrågan för det här?
- Ja, tyvärr så kan vi inte ansvara för vanliga brev.

Jag insåg att jag inte skulle komma mycket längre utan bestämde mig för att kontakta det multinationella företaget. Efter tre klick på deras hemsida kom jag i kontakt med en hjälpsam indier via en chatt. Jag förklarade mitt ärende och undrade vad han kunde göra åt saken. Svaret kom efter en minut: Hur skulle det vara om vi bara satte tillbaka alla pengarna, inklusive portot på ditt Visakort? Ja tack, sa jag, det vore bra. Efter fem minuter kom ett meddelande att pengarna var insatta, jag kan se dem på kontot om två dagar och kan jag hjälpa till med någonting annat idag? Nej tack sade jag och konstaterade att världsordningen är en annan nu än innan Avregleringarnas tid. När inte statliga bolag längre orkar sköta sina uppdrag har de jättestora företagen börjat göra det istället, men av lönsamhetsskäl istället för rättvisekänsla. Men att göra rätt av fel anledning är ända bättre än att göra fel av fel anledning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar