fredag 26 juni 2015

Bye bye, Thomson!

I Telias klor

Jag har retat mig på Telias router ända sedan vi flyttade in i vårt tripleplayhus. Det började med att det trådlösa nätverket i den var helt värdelöst, så redan där blev jag tvungen att koppla in min gamla router bara för att ha den som trådlös accesspunkt. Så långt var allt okej förutom att det kändes som ett väldigt slöseri med ström att ha två apparater för att göra vad en apparat borde klara. Typiskt står ju såna här dosor på dygnet runt, året runt. Men de verkliga problemen började när jag ville kunna ssh:a in på min server från internet. Jag lyckades efter ett tag övertala Thomson att öppna upp portarna, även om det var otroligt tillkrånglat och hette "game sharing", och det funkade i ett halvår, tills Telia behagade köra över alla inställningar, förmodligen i samband med någon oannonserad uppdatering. Efter det har jag aldrig lyckats få upp portarna igen, gui:t är för krångligt och buggigt på Thomson, dessutom är det så långsamt att man får hjärnblödning av att jobba med det. Jag försökte sätta in min egen Netgear-router istället för Thomson, men fick inte tv:n att fungera. Min kollega som är mycket mer bevandrad i det här med nätverk än vad jag är förklarade för mig att det finns nånting som heter vlan (det är ett enkel-v alltså) och som gör att en typisk router inte är smart nog för att kunna skicka ut både tv och internet i nätverket, för att inte tala om telefonin. Jag läste in mig lite på ämnet och insåg att jag var tvungen att testa nånting annat.

OpenWRT till undsättning

Vändpunkten kom när jag fick en router med OpenWRT av nämnde kollega. Just den modellen hade ett chip som hade förmågan att switcha olika vlan, och det gick naturligtvis att konfigurera hur man ville, fattas bara annat med en Linux i botten! Problemet för mig var att det inte fanns något gui, utan det var konfigurationsfiler som gällde. Jag ritade och skissade, men hur jag än försökte lyckades det inte. Antingen fungerade tv:n eller internet, aldrig båda. Till slut gav jag upp, även om jag aldrig helt släppte idén.Den sista pusselbiten föll på plats när nya versionen av OpenWRT kom, Barrier Breaker. I det nya gui:t fanns plötsligt möjligheten att skapa egna vlan! Jag kollade lite snabbt på Telias forum hur man skulle göra, klickade in det i gui:t och vips, Varde TV! Jag insåg sedan i efterhand vad jag hade gjort fel, man skulle inte skicka vlan:et genom den så kallade cpu:n. Se bifogade bilder hur jag konfigurerade det hela.Telia vill naturligtvis inte gå ut med vilka id:n man använder, men har naturligtvis varken rätt eller möjlighet att dölja det. Det är lätt att hitta på Telias egna forum, här till exempel.

Epilog

I slutändan lyckades valde jag att inte slänga ut Thomson helt och hållet, trots allt. För mig är det mest praktiskt att ha en fast telefon hemma. Inte för att ringa i, men som porttelefon. JM, som byggde huset har nämligen valt att ha en porttelefon, men inte att förse lägenheterna med lurar så att porttelefonen kan användas. Nej, istället lämpas hela det ansvaret över på de boende, som måste uppge ett telefonnummer som porttelefonen kan kopplas till. Som av en händelse ingår ip-telefoni gratis i triple play-paketet, och detta är man inte sen att påminna om. Att det råder fullkomliga rövarpriser på detta abonnemang talas det däremot väldigt tyst om. Vad sägs om 1:69 i minuten på dagtid, t ex? Inte heller nämns att man är tvingad att använda Thomson-routerns inbyggda ip-telefon, med hemligstämplad konfiguration. Jag skulle tippa att Telia betalar JM bra pengar under bordet för att de inte ska sätta in porttelefoner i sina hus. Parentetiskt kan nämnas att huset intill, som byggdes samtidigt som vårt men har ett kommunalt bolag som byggherre valde att sätta in porttelefoner trots att de har triple play.

Som jag nämnde ovan stavas vapnet i Telias krig mot sina kunder vlan. Jag valde att rikta vapnet mot de själva istället. Genom att lägga till ännu ett vlan i min router och skicka ut detta taggat på en dedikerad port - vlan-id:t kan precis som ovan hittas på Telias egna forum - lurar jag Thomson att den är herre på täppan i mitt nätverk men av en händelse bara får telefonitrafik. Ingenting är inkopplat i den förutom min fasta telefon. Det här är en lösning jag personligen kan acceptera. Skulle jag vara rabiat skulle jag skaffa ett abonnemang på ip-telefoni med medföljande dongel från nån annan för 300 kronor och om jag faktiskt hade behov av att ringa från min fasta telefon skulle jag nog göra så. Men jag behöver bara en porttelefon och även om jag principiellt tycker att jag inte borde behöva stå för elförbrukning till min router så känns det som smällar man får ta. Vill jag, stänger jag av routern och inget annat än telefonen påverkas.

torsdag 4 augusti 2011

Amazon - Posten: 1-0

Jag måste säga att Posten alltid har haft mitt förtroende. Som barn kunde man alltid lita på att trygga posten skulle leverera ens beställningar från Hobbexkatalogen eller de där känsliga breven till ens brevvänner. Naturligtvis har det senaste decenniets härjande à la Klarakvarteren på sextiotalet lett till att ens förtroende har fått sig en och annan törn. Man har tvingats stå och köa i evigheter på den lokala tobaksaffären eller blivit tvungen att förklara för en som sålt tipskuponger i hela sitt liv. Men på det stora hela har man alltid kunna veta att gamla hederliga posten de kan man lita på. När jag en gång skickade ett brev utan frimärke på fick jag hem en räkning på den tidens porto, 5 kronor, plus 5:50 i expeditionsavgift. Jag ringde upp Posten som svarade direkt (jag skojar inte, ingen telefonkö!) och frågade vad som hände med mitt brev om jag inte betalade. "Ja, det kommer ju fram i alla fall förstås" sa den ärlige posttjänstemannen.

Nu när man sköter de flesta av sina inköp på nätet hos skumma multinationella företag som suger ut författare och tvingar bokförlag i konkurs så känns det ändå skönt att det är gamla Posten som ser till att breven kommer fram till min brevlåda. Jag beställde en bok på nätet hos sagda multinationella företag som lovade leverera den precis två dagar innan jag åkte på semester, men boken kom inte. Nåja, det är nog det multinationella företag som har strulat tänkte jag. Det vet man ju hur multinationella företag är. Väl hemma från semestern hade jag fått inte bara en avi från Posten utan två. Sen en månad tillbaka är det inte min lokala tobakshandlare som hanterar Posten utan det har bollats över till Ica som ligger i lokalen bredvid den där Posten brukade ligga. Den nyligen till Postbiträde tränade Ica-tjänstemannen tittade länge på min avi med en fullständigt nollställd blick. Vred och vände på den, fram och tillbaka. Det såg ut som om han hade en streckkodsläsare i sina djupa pannveck som han försökte passa in streckkoden för. Sen sade han med ett förbryllat tonlägen "Jamen den här ligger ju inte kvar!". Jag förstod ingenting. "Ja , vi behåller bara paket i två veckor, sedan skickas de tillbaka" förtydligade han med ett pedagogiskt tonläge. Men jag har ju varit bortrest, försökte jag, vilket ganska många är i juli. Och skickat tillbaka vart då? Till USA? Jag fick inga fler svar.

När jag kom hem och letade upp Postens nuvarande telefonnummer som var gömt längst ner på femte sidan av de sätt som Posten vill bli kontaktad på i fallande prioritetsordning, var det till min förvåning bara 18 samtal före. Den posttjänsteman jag fick tala med använde ungefär samma förklaringsmodell som den på Ica, men nu hade jag hunnit komma på lite fler frågor att ställa
- Hur kommer det sig att man bara behåller brev i två veckor mitt i industrisemestern? Är inte det något lite?
- Ja, det kan man ju tycka, men det är inte jag som har bestämt reglerna.
- Hur kommer det sig att ni inte gör ett seriöst försök att kontakta mig?
- Vi har ju inga kontaktuppgifter förutom din adress!
- Jag står i telefonkatalogen...
- Ja, det är klart, men våra posttjänstemän har inte tid att slå upp alla i telefonkatalogen.
- Det här var ju ett paket som jag har betalat för som ni nu har skickat tillbaka till en annan kontinent. Det ser jag ju förmodligen aldrig till igen. Hur ser ni på ansvarsfrågan för det här?
- Ja, tyvärr så kan vi inte ansvara för vanliga brev.

Jag insåg att jag inte skulle komma mycket längre utan bestämde mig för att kontakta det multinationella företaget. Efter tre klick på deras hemsida kom jag i kontakt med en hjälpsam indier via en chatt. Jag förklarade mitt ärende och undrade vad han kunde göra åt saken. Svaret kom efter en minut: Hur skulle det vara om vi bara satte tillbaka alla pengarna, inklusive portot på ditt Visakort? Ja tack, sa jag, det vore bra. Efter fem minuter kom ett meddelande att pengarna var insatta, jag kan se dem på kontot om två dagar och kan jag hjälpa till med någonting annat idag? Nej tack sade jag och konstaterade att världsordningen är en annan nu än innan Avregleringarnas tid. När inte statliga bolag längre orkar sköta sina uppdrag har de jättestora företagen börjat göra det istället, men av lönsamhetsskäl istället för rättvisekänsla. Men att göra rätt av fel anledning är ända bättre än att göra fel av fel anledning.